Jaha, så var man på mammas gata igen, men jag tror aldrig att jag lär mig att uppskatta hösten här uppe. Nåja, ska sanningen fram så uppskattar jag inte hösten någonstans, eller möjligen då in sunny california...
Man glömmer varje år hur eländigt mörkt det blir ute den här årstiden, speciellt en kväll som denna när det är lite mulet och grått. Jag skulle ha monterat på extraljusen på bilen i ett år nu, men lita på att det är dags när jag kommer hem igen. Vägen mellan älvdalen och Idre består av skog, skog och sen kommer lite skog. Älgar finns det rätt gott om så man behöver varje gnutta ljus man kan få.
Nu ska Johanna stoppas i säng. Julia sover redan, jag skriver mer senare.
Lev väl!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar