Sitter här på jobbet och tar en liten paus i allt ringande och stökande. Tittar ut på solen och björkarna här utanför, som man faktiskt kan börja ana en viss tendens till grönska i och känner att livet faktiskt är ganska gott trots allt!
Trots att min älskade mamma inte kan vara i sitt fina hus som hon helst av allt vill, trots att en klasskompis från klass 7-9 har lämnat detta jordelivet och en del andra tråkiga saker som ju händer runt omkring. Hur tungt och motigt det än är, så tror jag att om man kan lyfta blicken mot horisonten, se lite längre fram än man brukar och ta vara på de ljuspunkter som trots allt finns runt oss, så blir dagen lättare! Våren är min tid på året, den gör det mesta så mycket ljusare!
Ta hand om er därute och lev livet, för vi vet aldrig när det tar slut!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar