Inget vidare...

... mår man.
Det är inte lätt alla gånger, när någon inte mår bra, när någon annan mår ännu sämre och när ens trygghet och grunden som allt är uppbyggt av vittrar sönder. När sedan någon ytterligare försöker slå in kilar i den sista tryggheten man har kvar för att spräcka även den, så känner jag att måttet är rågat. Jag vill inte vara med längre... Var är nödbromsen? Jag vill kliva av!