Vi vet inte mycket om den tid vi har här på jorden och tur är väl det antar jag. En vän, ja jag kallar honom vän trots att vi kanske inte var så nära, har gått bort. Det hände i söndags och jag kan inte riktigt fatta det. Vi var med i samma skytteklubb och han levde verkligen för skyttet.
Det är alltid sorgligt när en vän eller bekant lämnar vandringen på jorden och då i all synnerhet när det är en varm, vänlig och oerhört hjälpsam och glad person. Han kommer verkligen att lämna stora tomrum i skytteklubben där han var så aktiv.
Tack för att jag fick lära känna dig Mats och tack för all hjälp du gett. Vila i frid!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar