Ja, ja... Jag vet...

Att jag inte skrivit på länge. Det beror främst på att vi har drabbats av denna årstidens mardröm. Magsjuka... Nej inte jag och Johanna (än), men Katarina och Julia. Julia började för över en vecka sen, blev bra men sen tog det om. När vi trodde att faran var över så blev Katarina sjuk natten till fredagen och i kväll verkar det som om även hon har fått en retursläng...
Jag skulle vilja bli Ryss av denna enda anledning. Det sägs att folket i ryssland inte drabbas av magsjukor. Kan det vara så enkelt att det beror på spriten? Ta i så fall genast hit en massa sprit så ska här botas...

Det är ett evigt elände med magsjuka barn. Det medför en hel del merjobb om man så säger, i form av torkning av golv, tvätt av mjukdjur, sängkläder och kuddar mm. Men det kanske allra mest jobbiga (förutom att se ens barn må dåligt) är att man känner sig som en j-a tjuv. Man ringer till jobbet och säger att man måste vara hemma med barnen, detta accepteras så klart, men man känner sig ändå som om man var skyldig till något brott. Både Katarina och jag jobbar på arbetsplatser där det inte är helt okomplicerat att bara vara hemma på kort varsel så därav känslan av att vara nån kriminell filur. Jo, jag vet att jag överdriver och att det säkert inte uppfattas så som jag skriver här, men så känns det i alla när man gång på gång måste stanna hemma. Hur än det är så är ju barnen det käraste man har och man vill så klart se till så att dom har det så bra som möjligt. Nu är inte våra barn speciellt ofta sjuka, vi har faktiskt klarat höstterminen ända till nu utan sjukdomar, men ändå så har det kommenterats att "era barn är ofta sjuka va"!!! Jösses säger jag, jag har en bekant vars två barn hade elakartade halsinfektioner i stort sett en hel vinter, som bara byttes om.

Nåja, jag hoppas att jag kan komma till jobbet i morgon i alla fall, för det börjar hopa sig en massa saker som måste slutföras. Jag hoppas i alla fall att ni som orkar med att läsa denna blog (tack för att ni gör det förresten) har haft en fin 1:a Advent och att veckorna fram till jul inte bara innebär stress och jäkt. Försök att ta det lite lugnt emellanåt, jag tror man måste det för att man skall klara det.

Nu avslutar jag här innan jag blir för långrandig med att citera en filmfigur från landet i väster;

"I´ll be back"