Folk talar om att det skall införas 6 timmars arbetsdag, men just nu känns det som om det inte skulle vara lösningen för mig. Nej, jag skall lämna in en ansökan om 36 timmars dygn istället, jag tror det skulle fungera bättre.
På jobbet växer pappershögarna och telefonlistorna, hemma växer gräset och räkningshögarna och dessutom är man ju så dum så man tagit på sig att vara med och utbilda nya skyttar i klubben i vinter. När ska jag hinna allt?? Ok, jag erkänner... Jag skulle säkert kunna strukturera mitt liv både hemma och på jobbet och på det viset få lite mera gjort varje dag, men i alla fall när det gäller privatlivet så vill jag ju kunna umgås med familjen utan en massa måsten också. Snacka om att känna sig kluven. Jodå, jag vet också att detta inte är något som är unikt för mig, jag misstänker att i stort sett alla känner som jag från och till, men visst är det frustrerande att vilja så mycket men hinna så lite.
Jäkta vidare!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag känner igen "fenomenet". Jag hade liknande problem förut. Hus, gård, skiftarbete och sen tösen som kom till jordelivet och med tösen följde en förlossningsdepression utan dess like... Mycket skulle hinnas med på bara 24-timmar.
Sen blev det separation, sen orkade inte min kropp längre...Näsblod, yrsel, hjärtklappning, minnesluckor och ständig trötthet...
Sen ca 3 år tillbaka ser jag till att ha så lite som möjligt att göra, vill inte göra nåt heller...har ingen lust...(den dåliga ekonomin gör ju sitt till oxå förstås)
Dagar då det blir för tajt schema med tider att passa så får jag direkt en släng av panik med huvudvärk och ont i magen.
Jag hoppas verkligen att DU slipper "gå in i väggen".
SIMMA LUGNT!
Skicka en kommentar