Funderingar om tiden och Persson...

Jaha, då har man för sista gången sagt godnatt till sin 5-åring... I morgon (idag, för klockan hann visst bli över midnatt igen) är hon 6 år, vår "lilla" tjej.
Jag förstår inte var tiden tar vägen, det känns som om det var i går jag vankade av och an i korridorerna på Falu BB, oroligt pratande med den av oss som egentligen borde vara orolig...

Det är underbart med barn har många sagt och jag är benägen att hålla med. Dom har en underbar förmåga att tackla problem och resonera sig fram till lösningar på det mesta. Jag tror att om vi vuxna kunde ta tillbaka lite av den flexibilitet och det fria tänkande, som ju även vi var begåvade med som barn, så skulle många galna beslut och felaktigheter aldrig bli av.

Johanna ska börja i skolan på måndag, hemska tanke... Julia ska skolas in hos dagmamman under september, vad är det egentligen som händer? Snart sitter man väl där på ålderdomshemmet (om det finns sådana då) och väntar på att döttrarna skall komma på besök. Jag är tyvärr inte människa till att begripa hur tiden kan rusa iväg som den gör. Som jag skrev i en tidigare blogg så kändes mina 4 veckors semester som 4 dagar. Blir det så här i takt med att man blir äldre?

Jag är pappaledig och är hemma med barnen dom dagar som Katarina jobbar. Det är underbart att få tillbringa den tiden tillsammans med dom, även om man är ganska trött i mössan när kvällen kommer. Varför kan vi inte ha samma förträffliga system i Sverige som dom har i vissa andra nordiska länder? Där får man en summa pengar under barnets tre första levnadsår, med dom pengarna i näven står det var och en fritt att välja om man vill köpa barnomsorg eller om man vill vara hemma. Nej här så ska ju Persson & co till och med bestämma vem av föräldrarna som skall vara hemma! Det måste väl ändå för höge farao vara upp till varje enskild familj att avgöra. Det finns familjer där pappan skulle vilja vara hemma från dag 1 och hela den resterande tiden, även om kanske motsatsen är vanligare, men so what? Jag tycker i alla fall inte att våra "folkvalda" skall lägga sig i vad vi gör innanför hemmets väggar så länge det inte rör sig om olagligheter och annat. Jag är ingen mansgris, jag tycker snarare att jämlikhet är en självklarhet, men varför peta i sådana saker? Då är det ju plötsligt inte jämlikt för alla hushåll längre, för det finns ganska många som tvingas lämna sina barn till barnomsorgen i förtid och mot sin vilja bara för att man inte har råd att den som har högsta inkomsten i familjen skall vara hemma. Skärpning säger jag bara! Lika lön för lika arbete så klart, men jag tror nog ändå att "herr och fru Svensson" är fullt kapabla att själva avgöra hur man vill sköta sina familjefrågor.

Snart kommer hösten och då går jag i ide.