Var rädda om varandra!

Kvällstid är tänkartid...

När man har det stressigt på jobbet, eller man kanske är stressad för att man inte har ett jobb att gå till. Pengarna räcker inte till, man hinner / kan inte göra det den där resan man så gärna vill göra. Känns detta igen? Jo, vi har förmodligen alla varit i den situationen på ett eller annat sätt.
Man känner sig otillräcklig och man bara springer fortare för att hinna med alla måsten.

Trots att jag själv då och då också gör lika, så tycker jag att man bör stanna upp och tänka till lite ibland. Varför springer vi? Vad är det som är så viktigt att vi inte har tid att stanna upp och njuta av den tid som faktiskt är nu?
En dag står vi där, barnen är vuxna och kommer inte och hälsar på oss så ofta som dom borde för att dom har så mycket som måste göras... En dag så finns inte vår älskade kvar vid vår sida av en eller annan anledning... En dag ångrar vi oss för att vi inte köpte den där blomman, eller sade dom där små, men ack så viktiga orden till dom som står oss nära och som verkligen betyder något i livet.

Är det en ålderskris eller någon annan nojja som fått mig till dessa djupa och lite sentimentala tankar? Nej, faktiskt inte. Det är en sång jag lyssnade på i kväll.
Sången heter Flowers och är skriven av en Countrysångare som heter Billy Yates. Den säger så mycket om det jag försökte mig på att skriva om här ovanför. Jag tar mig friheten att lägga ut texten till låten här, så får du själv läsa och begrunda...

I should've took you dancin
A little candle light romancin', with roses
But I was high upon a bar stool
I was such a blind fool, now I know it
You won't believe how much I've changed since you left
It took loosin' you, for me to find myself

Oh, I wish that you could see me
Steady hands without the whiskey, you'd be so proud
Got that job down at the factory
A brand new suit for Sunday, I'm in church now
It's been one year since I sat behind a bar
I went by the junk-yard, they've still got our car

I still see you on your knees
Beggin' me not to drive
But I took away the keys
And made you climb inside
An' I'd take your place in this field of stone
If I only had the power
Look what it took
For me to finally bring you flowers

Oh, I'd take your place in this field of stone
If I only had the power
Look what it took
For me to finally bring you flowers
Just look what it took
For me to finally bring you flowers

Sommaren är kort...

Ja, nog är den det. Jösses om man ändå kunnat dra ut lite på allt det vackra som är runt omkring nu! Igår gjorde jag premiärdoppet i Runn. Det var faktiskt 24 grader nere vid sandlandet! Skönt till och med för en badkruka som mig!
I morrn är det jobb igen, jobbar två veckor till innan det äntligen blir fyra veckors semester! Åhh vad jag längtar!